Känslosamt
Hur definerar man lycka. Om man har nästan allt som man ville ha just för tillfället... men endå har en stor jävla klump i magen och går runt som i en bubbla. Är det lycka?
Man drömmer om ytliga saker och de är ganska lätta att nå för tillfället. Men om man ändå inte mår bra innombords. Vad ska man då göra. Man kan han allt man någonsin önskat sig men endå må jättedåligt innombords. Vad spelar det då för roll i det stora hela.
Jag känner att jag börjar falla tillbaka i ekorr hjulet som jag var i tidigare när jag hade massa problem med familjen. Jag har fått tillbaka min klump i magen och mår inge bra. Inget känns roligt längre och jag har börja känna av min klump i bröstet som kommer när jag känner så här. Men jag vet inte vad fan jag ska göra åt det.
De som känner mig vet om vilken sittuation jag sitter i här hemma med min familj. Jag kan bara säga att mina päron börjar falla tillbaka till sina gamla platser igen. Jag vet inte om jag klarar av allt det där en gång till. Att behöva fly för att själv orka med mitt liv. Jag kan heller inte säga till dem hur jag känner och jag kan inte be M att åka heller för det går bara inte med dem.
Jag känner bara att jag inte orkar gå igenom allt det som jag förut mådde dåligt för på grund av de människorna soms tår mig närmast. Jag har det så perfekt i övrigt i mitt liv, varför ska de få trycka ner mig.
Jag flydde hit för att kunna börja om och jag tog mig verkligen upp på fötter igen och hade ett jätte bra liv. Varför ska du då komma in i min trygga borg och röra om allt med dina starka känslosamma ord och utspel.
Det jag förut gick igenom var verkligen inte lätt. Det gick så långt så jag var nästan nere på noll, jag var så himla depprimerd på grund av allt jag fick lov att gå igenom på grund av vad M ställde till med. Först så fick jag flytta till en familj bara för att komma bort från allt, det i sig var riktigt jobbigt. Sen flyttade P och ja hit och vi byggde upp en ganska trygg tillvaro men varje gång jag gick ut eller om telefonen ringde så vart jag jätterädd och visste inte vad hon skulle göra. Jag fick träffa en psykolog i ett år för att komma på fötter igen och mitt liv började komma på köl igen. Jag träfafde kompisar här och skaffade en kille. Mitt liv såg bättre ut. Men vare gång jag hörde hennes namn så fick jag tillbaka den där jävla klumpen i magen. Folk började säga, ja men du mår ju bättre nu så du kanske ska börja umgås med henne. Jag började sakta umgås och vi kunde träffas utan att jag mådde dåligt. Det blev bättre och kännde mig tryggare. Men jag ljög för mig själv. Jag Har förtfarande samma klump i magen varje gång även om jag nu gömmer den för mig själv.
Jag vet inte vad jag ska göra för jag ser tecken hela tiden på att det om ett litet tag kommer bli som förut. Jag vågar inte riskera det så jag vet inte vad jag ska göra. Jag orkar inte gå igenom det igen men jag kan ju inte bara fly.
Jag orkar inte med det och jag mår verkligen inte bra av att ha det så här.
Jag känner att jag kvävs av det här för jag kan inte prata med någon av dem det gäller för de fattar bara inte!
Var bara tvungen att skriva av mig lite.
Man drömmer om ytliga saker och de är ganska lätta att nå för tillfället. Men om man ändå inte mår bra innombords. Vad ska man då göra. Man kan han allt man någonsin önskat sig men endå må jättedåligt innombords. Vad spelar det då för roll i det stora hela.
Jag känner att jag börjar falla tillbaka i ekorr hjulet som jag var i tidigare när jag hade massa problem med familjen. Jag har fått tillbaka min klump i magen och mår inge bra. Inget känns roligt längre och jag har börja känna av min klump i bröstet som kommer när jag känner så här. Men jag vet inte vad fan jag ska göra åt det.
De som känner mig vet om vilken sittuation jag sitter i här hemma med min familj. Jag kan bara säga att mina päron börjar falla tillbaka till sina gamla platser igen. Jag vet inte om jag klarar av allt det där en gång till. Att behöva fly för att själv orka med mitt liv. Jag kan heller inte säga till dem hur jag känner och jag kan inte be M att åka heller för det går bara inte med dem.
Jag känner bara att jag inte orkar gå igenom allt det som jag förut mådde dåligt för på grund av de människorna soms tår mig närmast. Jag har det så perfekt i övrigt i mitt liv, varför ska de få trycka ner mig.
Jag flydde hit för att kunna börja om och jag tog mig verkligen upp på fötter igen och hade ett jätte bra liv. Varför ska du då komma in i min trygga borg och röra om allt med dina starka känslosamma ord och utspel.
Det jag förut gick igenom var verkligen inte lätt. Det gick så långt så jag var nästan nere på noll, jag var så himla depprimerd på grund av allt jag fick lov att gå igenom på grund av vad M ställde till med. Först så fick jag flytta till en familj bara för att komma bort från allt, det i sig var riktigt jobbigt. Sen flyttade P och ja hit och vi byggde upp en ganska trygg tillvaro men varje gång jag gick ut eller om telefonen ringde så vart jag jätterädd och visste inte vad hon skulle göra. Jag fick träffa en psykolog i ett år för att komma på fötter igen och mitt liv började komma på köl igen. Jag träfafde kompisar här och skaffade en kille. Mitt liv såg bättre ut. Men vare gång jag hörde hennes namn så fick jag tillbaka den där jävla klumpen i magen. Folk började säga, ja men du mår ju bättre nu så du kanske ska börja umgås med henne. Jag började sakta umgås och vi kunde träffas utan att jag mådde dåligt. Det blev bättre och kännde mig tryggare. Men jag ljög för mig själv. Jag Har förtfarande samma klump i magen varje gång även om jag nu gömmer den för mig själv.
Jag vet inte vad jag ska göra för jag ser tecken hela tiden på att det om ett litet tag kommer bli som förut. Jag vågar inte riskera det så jag vet inte vad jag ska göra. Jag orkar inte gå igenom det igen men jag kan ju inte bara fly.
Jag orkar inte med det och jag mår verkligen inte bra av att ha det så här.
Jag känner att jag kvävs av det här för jag kan inte prata med någon av dem det gäller för de fattar bara inte!
Var bara tvungen att skriva av mig lite.
