Rosies dagbok

Nu är det söndag och jag är tillbaka i stockholm igen. Helgen har varit bra. Jag saknar redan min Habibi. Jag förstår inte att man kan sakna någon så mycket. Hela tiden. Så fort man inte är med han så saknar man han. Man saknar han när man precis har gått på tåget hem. När man sover, hela tiden. Även fast man inte har varit från han mera än några minuter eller timmar så saknar man han. Livet lyses upp när man är med han, är man inte med han så är livet trist. (Mestadels). Det måste vara äkta kärlek. Det tror jag att det är!! Ja det är det!! Min fina älskling!

Jag har inte mått bra idag, har jätteont i magen och det bara bubblar. Ska försöka kurera mig så jag blir bättre. Hoppas det inte är magsjuka på intåg. Det skulle inte vara kul. Hoppas jag blir bättre. Jag vill ju inte missa praktiken i morgon.